För någon vecka sedan läste jag ett inlägg på Andrea´s blogg som fick mig att tänka till. Läs inlägget HÄR. Precis som Andrea så beskriver jag mig själv som en positiv och glad tjej. Men samtidigt så vet jag att jag är lätt irriterad och arg av mig. Jag säger inte att jag är arg och irriterad hela tiden, men jag känner av det rätt ofta. 

 

Jag är liksom fullt medveten om att jag snäser och låter arg då jag pratar ibland. Och det är tyvärr de i min familj som får ta skiten. Jag vill inte ha det så. Som Andrea också säger så är jag också rädd för att det liksom inte är en "fas" eller period. Utan att det är den jag är. En sur lättirriterad bitterfitta. Hoppas inte det, men annars är det fan time for a change.